jessicalundgreniaix

Idag sa min syster åt mig att ha världens underbaraste dag. Så det var precis vad jag såg till att ha. Den här helgen har det varit riktig höst i Aix-en-Provence. Vinden blåser och löven virvlar omkring, gulna och galna och lämnar massa halvnakna träd bakom sig. Så idag tog jag på mig en kappa och promenerade in till staden för att luncha med Nathalie, Amanda, Nicolina och Valter. Vi hamnade på Flunch. Mycket prisvärt och bra ställe att äta lunch på. Lite self service-ställe. Passar studentplånboken som hand i handsken. Efter det satt vi på Häagen-Dazs hela eftermiddagen och åt glass och drack kaffe. Senare dök några andra filurer upp som det blev bio med. Nämligen Angel, Matilda och Milou. Vi såg en fransk film, dagen till ära, som hette Le Skylab. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den om jag ska vara ärlig. Första halvan av filmen satt jag och var ilsken som ett bi för att den var så typiskt fransk. Den utspelade sig under en dag på en stor familljesammankomst i Bretagne på 70-talet. Och det händer absolut ingenting. De pratar. Åker bil. Äter mat. Det börjar regna. De skämtar med varandra. Det börjar regna igen. De sjunger. Osv osv. Men efter halva filmen är det någonting som tar tag i mig ändå. Jag vet inte om det kanske berodde på att första halvan var så innehållslös, så att den kändes extremt spännande så fort det skedde minsta lilla förändring. Hur som helst så tycker jag att det var en väldigt bra skildring över klassiskt franskt familjeliv. Vissa saker som man inte pratar om men som existerar i alla familjer. Tex de fd soldaterna från kriget i Algeriet. Och de hetsiga bråken över all annan politik. Samt maten och hur stor plats den får ta. Så sammanfattningsvis så ångrar jag inte att jag såg den iallafall.

För övrigt så blev jag rödhårig för någon dag sedan! Så nu ska jag vänja mig vid det hade jag tänkt. På morgnarna undrar jag fortfarande sömndrucket vem det är som stirrar tillbaka på mig i spegeln. Så ligger det till.

Bisous mes amis!