Le malheur
Ibland är det inte alltid roligt. Livet ser ju tyvärr ut så. Det går upp och ner och snurrar runt runt, precis som på tivoli. Pappa ringde mig precis. Min lilla hund Lucy är tydligen sjuk. Hon är ju inte så liten längre, bara till sin storlek. Men hon har redan tio år på halsen. Jag tänker inte lägga ner tid på att förklara hur mycket hon har betytt för mig. Det går inte riktigt. Dessutom låter det så löjligt. Mina egna associationer hade gått till en fjortonårig hästtjej om jag läst något liknande. Så jag låter det vara osagt. För om man har hund, då förstår man.
Det enda jag kan tänka på nu är att jag måste vara där om hon ska avlivas. Om hon dör, så dör min barndom med henne. Jag vill inte bli vuxen än..
Godnatt mina vänner.
Kommentarer
Postat av: Älsakde Jessica jag känner med dig.Vwt hur svårt det är när ett djur blir sjukt och stunden är inne.Hoppas allt blir till det bästa kan bara säga att man får försöka s å att det inte blir ett lidande, stor kram Maj.
Postat av: Jessica
Tack Maj! Det uppskattar jag verkligen. Hon gick bort igår, jag hoppas att hon har det bättre där hon är nu.
Trackback
